I lördags kom några av två av Prinsens vänner över för att spela lite bordshockey. Det var nog kul, men efter att ha pratat med underbara M på msn så kändes det inte lika kul... Hon saknade sin partypingla, och så gör även jag! Inte bara som partypinlga dock utan som ALLT det innebär med vår vänskap. Att bara sitta och snacka strunt, se film eller vad som helst, vi har alltid kul med varandra. Samma med J, oj vad kul det var att träffa henne under julen, på tok för länge sen alltså.

Men tro inte att jag har något emot att umgås med Prinsens vänner, nej absolut inte! Det är bara det att man själv skulle vilja kunna göra nåt annat så att han fick vara ifred med sina vänner. Helt enkelt jag vill ha människor (utöver Prinsen) som jag kan hitta på nåt med i Närpes. Visst, jag har stallet, men det är inte samma sak... kan ju inte gå en promenad eller ta en kopp kaffe och prata om dittan och dattan med en häst.

För att kontakta någon av de som jag "känner" i bekantskapskretsen känns det som om jag skulle behöva ett större "motiv"... Typ att fråga X om vi sku träna lite med hundarna. Men då var det ju det problemet.... jag har ju ingen hund, som typ alla andra har. Och en hund skaffar jag inte så länge jag pendlar och bor i lägenhet. Suck!

Skulle det vara så att jag hade människor att umgås med i Ekenäs så skulle det ju va en annan sak... men här har alla pojkvänner/sambo/fritidsintressen som tar upp den lediga tiden och lusten att hitta på nåt. En bra sak är ju att jag har gymmet, men där umgås man ju inte direkt med någon. Vill jag träffa någon utanför så är det i samband med fester typ, och jag orkar inte det. Jag vill kunna träffas utan att det är sprit involverat.... Plus att jag oftast inte orkar vara på t.ex. Kårken så sent, jag blir trött både fysiskt och psykiskt (får inget ut av det).

Borde besöka Åland nåt, måste fylla i tatueringen och träffa M igen, en månad utan att ses är för länge! Eller iaf för mig, jag blir knäpp utan vänner.... Bara en sån simpel sak som att någon frågar om man vill hitta på nåt i helgen. Där det är umgänget med mig som är eftertraktat, där jag inte är som ett "bihang" till den egenliga orsaken.