Efter jobbet i tisdags var jag till Vasa med Anso. Det var jättekul att ha nån att kunna babbla om allt möjligt med och gå runt i butiker.

Hittade inte så mkt, smink och strumpor, nån top och en väska. En väska har jag letat efter länge, så det var skönt att äntligen hitta en. Synd bara att alla butiker stänger så tidigt. Men vi får se till att åka tidigare bara nästa gång.:)

Kvällen avslutades med middag på Amarillo.


Detta är väskan jag köpte. Tyvärr hittade jag ingen bild på toppen på hemsidan och batteriet i kameran är dött så bild på den uteblir. Kanske jag hittar laddaren hemma på Åland.

Veckan har gått fort men samtidigt väldigt långsamt. Längtar tills helgen då vi far till Åland! Då jag får träffa mina stumpor igen.

På lördagskvällen efter att ha lastat av tonvis med båtsnurror och gräsklippare i garaget i dagarna två så for vi ut till stugan på Smultronön. Vi försökte köra ifrån regnet på väg ner till båten, men utan större framgång... Således anlände vi efter en kort roddtur alldeles dyngsura. Men bara vi fick eld i den öppna spisen så började kläderna torka och värmen i stugan steg.

Vi grillade och åt i den iglasade delen av stugan, där gulle hade gjort så fint med tända ljus.

resten av kvällen spenderades under filtar på soffan framför spisen. Där vi kikade på två filmer via datorn, vi såg på Bedtimestories och The boy in the striped pyjamas (rekomenderas stort!!!) och jag njöt av närvaron av gulle och några glas vin. Kvällen var så mysig!

Vartefter kvällen gick avtog det dåliga vädret och regnet slutade.

Jag sov som ett litet barn i min säng!

Såklart började solen titta fram när vi lastade i båten och var på väg därifrån igår. Men det får man ta...

Igår kväll var vi som ett par pensionärer. Vi åkte runt med bilen och kikade på hus och gårdar på olika ställen. Vi var t.o.m. rakt under ett vindkraftverk. Än en gång kan jag konstatera att de som påstår att dom låter mycket, har fel! att amn itne skulle vilja ha ett ssådant nära sitt hus beror nog på annat än ljudet isf!

Bara 5 dagar kvar på bär det av till Åland! :)

Jag passar inte in i detta pussel.
Detta kan jämföras med ett på tusentalet bitar. Jag är snarare en pusselbit som hör hemma i ett pussel på kanske maximalt 20 bitar.

EN pusselbit finns det som jag passar med, MEN då denna är en del av en färdig bit e hela pusslet blir jag fel. Om jag skall vara med blir pusslet aldrig fördigställt, och det måste det ju bli. Att göra det rätta, hålla sig inanför ramarna är väldigt viktigt här.

Tidigare har jag jag haft "mitt eget pussel" som jag har vetat att jag har varit rätt i och haft min plats i. Nu är jag bara ett tidsfördriv, något som man kan plocka lite med i jakten på lust efter att hitta den rätta biten, på vägen av färdigställandet av det riktiga, det viktiga pusslet.

Har verkligen försökt modifiera mig för att ha bättre förutsättningar för att passa i pusslet (byta form, ändra motiv), men hur jag än gör är jag överflödig...

Det gör ont, så in i helvete ont.

Men det känns skönt att snart får jag träffa de som jag vet att uppriktigt trivs i mitt sällskap. Som inte låtsas som det och som kan anses vara riktiga vänner och inte dömmer en för det man gör eller den person man är. Synd bara att det är så långt avstånd...