Nu börjar chocken lägga sig... Dock har en och en halv vecka hunnit passera. Hur fan ska man egentligen reagera när man får veta att allt som en av ens närmsta ha sagt/gjort är en lögn. Han visste allt om mig, nästan mer än vad mina närmsta vänner (M & J) vet. Han hade själv gått igenom så många saker som jag också hade, bl.a. missbruket, så jag öppnade mig för honom. Men det skulle jag aldrig ha gjort.

Han gjorde mig bara ännu mer sårbar. Nu har jag än svårare att lita på människor spec killar. Är ju inte direkt nån bra "statistik" att typ alla killar jag har haft en seriöst förhållande med har varit otrogna...

Hoppas verkligen på att det här med Frallan håller! Vill tro på honom, han får mig att må så otroligt bra! Men å andra sidan, det fick ju Mr X mig också att göra. Men tror inte att jag plötsligt står där och inser att Frallan ska flytta ihop med sitt ex, förlova sig och ha köpt hus... Fast mans ka aldrig säga sldrig, har ju vant mig vid att när jag inte tror att det kan bli värre - så blir det det!

Tur att man vet vilka sina riktiga vänner är! Dom man kan lita på till 100%, som inte snackar skit och som alltid finns där för en när det behövs. Som inte alltid sättet sig själv först när jag har problem (me, me, me...) och vill prata om nåt. Jag skulle aldrig ens tänka tanken att Marielle eller Julia skulle röra min karl eller nåt i den stilen, jag vet precis var jag har mina brudar! Även om det inte är så nära... Hmm.. Hundpejlingshalsband i julklappar?:P

Tack till er som är mig nära - ni vet vilka ni är, resten kan sprätta åt helvete! Dvs ni som spelar glada när ni ser mig på arken el. dyl. hälsa är ok, men spela för fan inte över! Om jag inte hör av mig så är det för att jag inte vill, dom jag vill ha kontakt med, håller jag kontakten med!