A piece of a puzzle
Jag passar inte in i detta pussel.
Detta kan jämföras med ett på tusentalet bitar. Jag är snarare en pusselbit som hör hemma i ett pussel på kanske maximalt 20 bitar.
EN pusselbit finns det som jag passar med, MEN då denna är en del av en färdig bit e hela pusslet blir jag fel. Om jag skall vara med blir pusslet aldrig fördigställt, och det måste det ju bli. Att göra det rätta, hålla sig inanför ramarna är väldigt viktigt här.
Tidigare har jag jag haft "mitt eget pussel" som jag har vetat att jag har varit rätt i och haft min plats i. Nu är jag bara ett tidsfördriv, något som man kan plocka lite med i jakten på lust efter att hitta den rätta biten, på vägen av färdigställandet av det riktiga, det viktiga pusslet.
Har verkligen försökt modifiera mig för att ha bättre förutsättningar för att passa i pusslet (byta form, ändra motiv), men hur jag än gör är jag överflödig...
Det gör ont, så in i helvete ont.
Men det känns skönt att snart får jag träffa de som jag vet att uppriktigt trivs i mitt sällskap. Som inte låtsas som det och som kan anses vara riktiga vänner och inte dömmer en för det man gör eller den person man är. Synd bara att det är så långt avstånd...